London maraton – en klassiker

London, dimmans och mystikens stad. Länken till Amerika och för så en väldigt lång tid, den absoluta mittpunkten för det världspolitiska spelet. Säg den människa som inte direkt får upp olika bilder i huvudet när staden London kommer på tal. Det beror kanske på vad man som individ har för olika intressen men säger man Big Ben, Trafalgar Square eller London Tower så vet nog de flesta ungefär hur de ser ut. Om byggnader inte är ens starka sida så räcker det med att säga dubbeldäckare och de speciella Londonbussarna dyker upp i huvudet som ett brev på posten. Vore det inte nog så kan man alltid nämna soldaterna utanför slottet i sina lustiga hattar eller Madame Tussauds vaxkabinett och poletten kommer trilla ned. London är en central punkt för de flesta. Oavsett om man kommer från Motala, Kapstaden eller Moskva.

London är också en fantastisk idrottsstad som miljoner människor har besökt bara därför. Förutom att staden varit värd för inte mindre än två OS, så huserar den även en rad framgångsrika fotbollsklubbar. Eller vad sägs om FC Chelsea, Arsenal eller Fulham? Idrottsevenemangen avlöser varandra så till den grad att till och med den Amerikanska fotbollsorganisationen NFL har valt att lägga en årlig match i London. För en sådan idrottsstad så har man såklart även ett av världens finaste och största maratonlopp.

Inga svenska vinnare varken på dam eller herrsidan men gott om nordiska grannar på pallen

London maraton lockar tusentals deltagare varje år och de flesta länder med en viss grad av stolthet är naturligtvis här, representerade av sina bästa löpare. För Sveriges del har framgångarna i London helt uteblivit sedan det första loppet sprangs år 1981. Däremot har Norge vunnit på damsidan inte mindre än 7 gånger. Sex gånger på damsidan genom Grete Waitz och Ingrid Kristiansen och på herrsidan en gång genom Inge Simonsen. Danmark har stått högst upp på pallen en gång, då genom Henrik Jörgensen 1988.

Rekorden på den snabba banan har en kenyan och en irländska

Eliud Kipchoge är namnet på kenyanen som håller rekordet i London. År 2016 vann han för andra gången i rad och passade dessutom på att sätta ett nytt banrekord som numera lyder 2 timmar, 3 minuter och 5 sekunder. Damrekordet har den olympiske mästaren Paula Radcliffe från Irland. Hon sprang år 2005 in på tiden 2 timmar, 15 minuter och 25 sekunder.